Ibland är det bara att hänga med..

PSX_20170730_234646

Ja ibland måste man nog bara gilla läget. Inse att man måste ta en annan väg om det ligger lite för många hinder på den väg man är.
Där är jag nu.
Jag har jobbat på samma arbetsplats i 14 år och de första 12 åren var toppen. Men sen har det varit uppförsbacke. En sjukskrivning för utmattning blev till två och nu till sist tre. Och hur gärna jag än vill tillbaka så har jag insett att är dags att byta väg om jag ska komma framåt. Arbetsplatsen som en gång var en trygg plats är inte det längre. Vänner och stöttepelare har försvunnit till andra jobb och tyvärr finns inte känslan av delaktighet kvar. Och att försöka komma tillbaka då är svårare än jag kunnat ana. Jag har fortfarande många underbara kollegor som jag kommer sakna massor men omorganiseringar har gjort att flera av dem sitter många mil bort.
Jag har varit sjukskriven sen i februari och för första gången har jag haft tid att fundera över hur framtiden ska se ut. Tidigare har det varit 14 dagar där det enda jag gjort var att sova så det här var tid som verkligen behövdes.
Och resultatet är att jag sätter mig i skolbänken igen i september (hjälp!). Superspännande och otäckt på samma gång.
Men för första gången är det jag som bestämmer. Jag har ramlat in på olika jobb sen jag fick i skolan. Det mesta har varit roligt och det som inte varit det har varit lärorikt. Men ju har JAG bestämt vad JAG vill göra och det känns så otroligt skönt.
Bloggen fortsätter så klart!! Det här är ju min plats, och här har jag ju alltid gjort som jag vill :-). Min lilla fristad. Kanske blir jag ännu mer inspirerad nu när jag hamnar i en helt nu värld. Sommaren har varit lite lugn bakmässigt men det var nog ett resultat av att beslutet fattades och sedan väntan på intagningsbesked.
Men det händer mycket roligt nu. I juli stod jag ju för recepten i bakboxen som just skickats ut och jag har redan lite roliga samarbeten på gång inför hösten.

Känslan av misslyckande försöker jag lägga mig bakom mig. Det är okej att gå runt hindret om det är för högt, eller hur?
Och nästa vår får jag baka min egen examenstårta och kan äntligen bocka i högskola som högsta utbildningsgrad när jag är med i undersökningar 😉

Närmast står dock en underbar semester med den finaste familjen i hela världen. Bara en vecka efter vår 10-åriga förlovningsdag så åker vi till samma ställe där ringarna byttes, men nu tillsammans med de här tre underbara människorna.

20170730_231936

2 Kommentarer

  1. elisabeth säger:

    Glad att du delar detta med oss läsare, och jag är en. Även jag är inne på min andra omgång, utmattningssyndrom, och denna andra gång när jag återkommer till jobbet så har jag vissa kollegor emot mig av vissa anledningar, så kanske det är dags att söka sig till ngt nytt ställe, jobbar som sjuksköterska.

    vad skall du läsa ?

    Svara gärna mig om du vill och har lust, tror på att dela erfarenheter med varandra.

    KRAM

    1. tessanbakar säger:

      Tack! Ibland är det svårt att veta hur mycket man ska dela med sig av men jag vet hur många som går igenom samma sak och dessutom kändes det så stort att jag verkligen ville berätta 🙂
      Jag ska läsa till begravningsrådgivare. Det är många som lyfter lite på ögonbrynen när jag säger det men jag har läst på om yrket och känner att det kommer att passa min omhändertagande natur perfekt.
      Tack själv för att du delar med dig. Jag tycker att du ska fundera över vad du vill göra. Känner du för ditt jobb så låt inte vissa kollegor få dig att byta. Det svåraste i mitt beslut var att det i början kändes som att mina kollegor bestämde åt mig när de tyckte att jag inte borde vara kvar. Men så fort jag la det åt sidan och bestämde mig för att fundera ut vad jag själv ville så kändes det bättre. Självklart spelade det in men jag hade inte mått bra av att gå tillbaka dit. Inte just nu iallafall.
      Kram Tessan

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.