Idag tänker jag lite extra på alla mina nära och kära. För idag är det ett år sedan jag förlorade min mamma till en hemsk och orättvis sjukdom. Det är det hårdaste och värsta påminnelsen man kan få om hur snabbt livet kan förändras och att vi måste ta vara på varandra VARJE dag. För man vet faktiskt aldrig vad som väntar runt hörnet.

Min mamma var min bästa vän och min största supporter. Hon skröt alltid om mig och min, då rätt blygsamma, blogg. Jag önskar att hon hade fått vara med det sista året och sett vilken resa jag gjort. Hon var så otroligt stark och än idag förstår jag inte hur hon klarade av att leva sin sista tid med sånt lugn trots att hon hade en dödsdom hängande över sig.

Sista gången vi sågs i livet var på alla hjärtans dag när jag och lilla dottern hälsade på henne, med hjärtformade kakor av alla de slag. Vi hade en riktigt bra stund tillsammans och det kändes faktiskt som att hon kanske skulle orka till våren som hon så gärna ville. Idag är jag glad att hennes sista dag blev en bra dag. Då ville jag bara haft lite mera tid med henne.

Idag tänker jag på dig, mamma <3

Save