I fredags när vi kom hem från förskolan så var Casandra lite småhängig. Direkt efter middagen (som hon inte åt) så somnade hon i soffan. När jag sen bar in henne till hennes säng så satte det i gång. Ja, ni vet den där mest fasade sjukan under vintermånaderna. Vinterkräksjukan.

Vi är lite bortskämda i vår familj när det gäller just den, alla andra sjukdomar åker vi dock på mest hela tiden. Men den här gången sket det sig (fritt att tolka hur man vill).

Lördag och söndag var hon som en liten zombie den lilla och vi turades om att ta hand om henne hela familjen. Jag skulle vilja säga att hon nog hade det så bra man bara kan ha det när man har kräksjuka.

Idag då? Jag stannade självklart hemma med hela högen ungar, här ska minsann inte spridas någon kräksjuka. Speciellt inte veckan innan jul. Strax innan lunch messade maken från jobbet att han började må dåligt. Då stod jag och höll håret för stackars Elwira vid toaletten. När han kom hem låg vi allihop.

Utom Casandra. Hon är jättepigg och vill ha mat för första gången på tre dagar.

Där står man mitt i allt. Mat måste fixas, tvätt MÅSTE tvättas, spyspannar tömmas. Hur fixar man det? Jag sitter här helt förundrad just nu och fattar inte riktigt hur jag överlevt dagen med små korta tupplurar bredvid random sjukt barn.

Tur att det inte händer så ofta (snälla aldrig igen).

Nu börjar hoppet iallafall infinna sig. Alla vet ju att första dagen är värst. Nu ska vi bara vara hängiga några dagar till så är vi pigga och glada till julafton.

Tyvärr innebär ju det här att det inte blir så många nyskapade recept på bloggen den här veckan men jag lovar att bjuda på pärlor från tidigare år. Så tar jag nya tag till nyårsdesserten ♡